Om klimatåtgärder och COVID-19: Ett brev från Donna Carpenter

Hej alla,

Vi firade nyligen jordens dag (Earth Day) i Nordamerika. Detta är en tid då vi bör fira vår koppling till naturen men också då vi bör hörsamma varningar om miljöförstöring och annalkande förödelse.

Jag vet att det kan vara svårt att planera för framtiden när man befinner sig i en kris. Vi står inför omedelbara behov som att se till att våra familjer är i säkerhet och att vårt företag kommer vara lönsamt på lång sikt. Men det är viktigt att komma ihåg att coronaviruset inte är det enda hotet mot mänskligheten. Forskarna har länge varit eniga om att klimatförändringarna orsakas av oss människor och att det är ett existentiellt hot mot planeten.

För mig är likheterna mellan vad vi står inför med detta virus och det hot vi står inför med klimatförändringar tydliga:

1. Båda hoten är osynliga. Vi kan inte se coronaviruset med blotta ögat och detsamma gäller koldioxid i luften. Och det är svårt att mobilisera människor runt något man inte kan se.
2. Men varken det ena eller det andra dök upp från ingenstans. En pandemi som den vi har nu förutsågs av folkhälsoexperterna. För folkhälsoexperterna var detta oundvikligt och på samma sätt är frågan för klimatforskare inte om, utan när.
3. Att förneka hotet leder till passivitet. Vi måste alla inse att det är naturens lagar som gäller. Att förneka nödsituationen (eller att på något underligt sätt skylla båda på någon ”myt om kina”) gör bara att vi står oförberedda. Något vi har lärt oss i den nuvarande krisen är att ju tidigare och djärvare åtgärder vi vidtar, desto bättre.
4. Att minska dessa hot kräver global solidaritet. Det finns inga gränser när det gäller coronavirus eller klimatförändringar. Vårt kollektiva öde ligger i allas våra händer.

Som du förmodligen har hört har denna surrealistiska avmattning av det sociala och ekonomiska livet just nu resulterat i att Moder Jord får en välbehövlig paus. Minskningen vad gäller luftföroreningar har varit betydande. Detta är en stor möjlighet för vidare forsknings men det kommer inte att ”lösa” klimatförändringarna. Förr eller senare kommer vi att återgå till en normal vardag.

Men med tanke på hur vi hanterar den nuvarande krisen så känner klimataktivister, inklusive jag själv, hopp inför framtiden. Att få människor att bry sig om andras väl och att vidta åtgärder baserat på vårt kollektiva öde har alltid varit ett hinder för klimatrörelsen. Om du hade frågat mig för bara några månader sedan om världen i princip frivilligt skulle stänga ner för att rädda 1–2 % av jordens befolkning? Då hade jag svarat nej.

Jag hoppas att vi – som ett globalt samhälle och som individer – nu kommer att ta vetenskapen gällande klimatförändringarna mer på allvar. Vi har lärt oss att förnekande helt enkelt inte fungerar när det gäller naturens krafter. Lyckligtvis har vi också lärt oss att vi kan agera som individer som har global inverkan.

Jag minns min personliga ”vändpunkt” när jag gick från att vara orolig för miljön till att bli klimataktivist. Det var för sju år sedan på handelsmässan i Denver. Jeremy Jones, snowboardåkare och visionären bakom Protect Our Winters (skydda våra vintrar), kom fram till mig och frågade om Burton ville gå med i POW. Ali [Kenney, SVP för Global Strategy, Insights and Sustainability] och jag hade precis börjat vårt hållbarhetsarbete och jag kände att det var för tidigt att börja prata om det. Jag sa till honom att vi måste göra en omställning i det egna företaget först. Han svarade att jag kan göra alla saker rätt, jag kan arbeta för en omställning inom företaget dag ut och dag in men att det ändå inte skulle göra någon större skillnad. Det som krävdes var att vi alla gjorde våra röster hörda och att vi kräver kollektiv förändring. Burton anslöt sig till POW den dagen och det har vi inte ångrat. Vi har sedan dess blivit deras starkaste och mest högljudda anhängare.

Det är med både glädje och sorg som jag hoppas att denna pandemi kommer att bli allas ”vändpunkt i livet”. Processen att återgå till det ”normala” kommer att bli långsam och svår. Men jag vet att när vi väl har tagit oss igenom detta kommer det att finnas ett uppdämt behov av att komma ut och åka snowboard. Det kommer också att finnas ett uppdämt behov av åtgärder gällande klimatförändringar.

Med stor kärlek och djup tacksamhet,